Frederick Leighton
1830-1896
He was an English painter and sculptor. His works depicted historical, biblical and classical subject matter. Leighton was born in Scarborough to a family in the import and export business. He was educated at University College School, London. He then received his artistic training on the European continent, first from Eduard Von Steinle and then from Giovanni Costa. When in Florence, aged 24, where he studied at the Accademia di Belle Arti, he painted the procession of the Cimabue Madonna through the Borgo Allegri. He lived in Paris from 1855 to 1859, where he met Ingres, Delacroix, Corot and Millet. Flaming JuneIn 1860, he moved to London, where he associated with the Pre-Raphaelites. He designed Elizabeth Barrett Browning's tomb for Robert Browning in the English Cemetery, Florence in 1861. In 1864 he became an associate of the Royal Academy and in 1878 he became its President (1878?C96). His 1877 sculpture, Athlete Wrestling with a Python, was considered at its time to inaugurate a renaissance in contemporary British sculpture, referred to as the New Sculpture. His paintings represented Britain at the great 1900 Paris Exhibition. Icarus and DaedalusLeighton was knighted at Windsor in 1878, and was created a baronet eight years later. He was the first painter to be given a peerage, in the New Year Honours List of 1896. Related Paintings of Frederick Leighton :. | Odalisque | Arenaia ,the Nymph of the Dargle | Portrait of May Sartoris | An Italian Lady | Portrait of May Sartoris | Related Artists: Alfred Dedreux1810-1860,French painter and draughtsman. His father was the architect Pierre-Anne Dedreux (1788-1849); Alfred's sister, Louise-Marie Becq de Fouqui?res (1825-92), was also an artist. His uncle, Pierre-Joseph Dedreux-Dorcy (1789-1874), a painter and intimate friend of Gericault, took Dedreux frequently to the atelier of Gericault whose choice of subjects, especially horses, had a lasting influence on him. During the 1820s he studied with L?on Cogniet, although his early style was more influenced by the work of Stubbs, Morland, Constable and Landseer, exposure to which probably came through Gericault and the painter Eugene Lami who lived in London in the mid-1820s. Stefano Chiantore1772-1849
hedvig eleonorasHedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid.
Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen.
Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta.
Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667.
Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
|
|
|